Drömmar och sammanträffanden.

Skrivet 2.09.2008.

Ofta får vi bekräftelse på att vi är på rätt spår. Det gäller bara att se tecknen. Och att lita på vad vi ser, att vi skall ha tilltro till vår egen förmåga. Så droppade bekräftelserna in. Den första var en uppmaning att tro på drömmarna vi har, framtidsförväntningarna. Det här kanske låter litet avigt, då jag just har talat om vikten av att leva i nuet. Att vi inte skall ha önskedrömmar. Men önskedrömmar i form av framtidstro är något vi behöver ha litet till mans. Utan hopp för framtiden är det mycket svårt att leva. Varför är framtidsdrömmar viktiga? Dagdrömmar kanske någon kallar dem, och det är också helt rätt. Varför behöver vi dagdrömma? Vad är nyttan med något så onyttigt? Det finns en liten skillnad mellan de två, och det är tiden. Dagdrömmar är ofta kortvariga. De kan lätt bytas ut till en annan dröm. Och vad skulle nyttan av sådana tankeflykter kunna vara? Någonstans har jag läst att de talar om för dig vem du är. De berättar för dig vilka möjligheter du har. Och det är ju inte illa. Det är en kunskap som vi alla behöver ha. Framtidsdrömmar däremot är mera långvariga. De kan omspänna tom. ett helt liv. Vi har en mission att fylla, en mission som ger en mening åt vårt liv. De ger en bärande kraft, så att vi orkar tampas med vardagen, så att vi orkar vänta. Och här kommer åter ett sammanträffande med gårdagens text. Framtidsdrömmar och framloben i hjärnan hör ihop, liksom medvetandet och meningen med livet. Många kan ge rätt mycket för att få veta meningen med livet.
Meddelande 1. Omöjliga drömmar Vad skulle du säga till en 10årig pojke som är dödssjuk och har en stor dröm om att fånga den vackraste fjärilen i världen? - Dröm på - Eller det är omöjligt "Den blå fjärilen" är en stark, vacker berättelse med stort djup. Det lönar sig att ha mod och uthållighet att leva ut våra drömmar. Allt börjar med en dröm. Filmen börjar med Pete som är dödssjuk av en hjärntumör och rullstolsbunden. Pete´s far dödades i en bilolycka några år tidigare. Pete´s dröm är att fånga den vackraste fjärilen i världen, den blå Morpho. Hans mor tar honom till en föreläsning som hålls av den framstående insektforskaren Dr. Alan Osborne, som är Pete’s hjälte. Några veckor innan föreläsningen hade Pete bombarderat Osborne med sms och bönat att han skulle ta honom med på en expedition till Centralamerika innan Morpho säsongen upphörde. Pete ville väldigt gärna göra denna resa medan han ännu kunde. Osborne vägrar. Han är helt klart inte en person som finner det lätt att göra saker för andra. Men då Pete’s desperation växer ger han något surt och sturskt efter för pojken. Insektforskarens ja till att fullfölja Pete’s ovillkorliga önskan för dem båda på ett äventyr på liv och död. Detta kommer att förändra bådas liv. Osborne guidar Pete och hans mormor djupt in i regnskogen, där de slår upp ett basläger och träffar de lokala indianerna. Bribri-stammen, som enligt deras myter och legender är ättlingar till den blå fjärilen. Men den blåa Morpho gäckar dem dag efter dag. Under ett sista försök att fånga fjärilen springer Alan genom skogen med pojken på sina axlar. Denna berättelse är ur verkliga livet. Den ger oss insikt om vad vi behöver för att leva ut våra drömmar. Att sätta målet på något är en stark motivation. För Pete var målet att fånga fjärilen en symbol för det han allra mest önskade - att leva. I dag är Pete 20 år. Ett mirakel har skett.© 2008 Dream Manifesto
Meddelande 2. Drömmen om ett jordbruk -Vi har identifierat omkring 50 arter per m2 på våra bästa ängar, säger Henry stolt. Han har ett 80 ha jordbruk som han odlar ekologiskt. Han är mycket intresserad av kretslopp och energifrågor. Ibland är drömmen inte så märkvärdig. Den är mera som ett sätt att förhålla sig till saker och ting. Livsvärderingarna och idealen.
Meddelande 3. Leva i kärlek Ett indiskt par från Stockholm skickar ut sitt program. Jag läser: Under vår process mot upplysning kommer vi i kontakt med oss själva. Vi får uppleva de olika lägre plan vi suttit fast vid. När man strävar och hungrar efter ett högre medvetande och slutligen det upplysta tillståndet måste man möta sin egen sanning. Det krävs att man är sann mot sig själv och ser sina begränsningar. Nedan beskrivs de fem olika medvetandeplanen från det lägsta till det högsta. Arthi: Här är människan fast vid pengar. Ägodelarna är det viktigaste i livet. Man väljer sitt umgänge efter materiell status och rikedom. Kama: Här är det vällusten som styr. Behov av kärlek är det viktigaste i livet vilket ofta leder till elände och sorg! Här söker människan olika typer av nöjen och tillfredsställelse. Dharma: Här söker människan sin "livsväg". Här arbetar man för andra. Andra människors välbefinnande är viktigt. Människan känner starkt för djuren och planeten. Här är medkänslan stark. Mukti: Upplysning. De egna behoven finns inte längre. Den egna fysiska kroppen är inte det viktigaste längre. Här känner man för hela mänskligheten. Människan är ett med Universum. Muksha: Karmacykeln är slut! Ingen återfödelse. Här smälter människan ihop med det Kosmiska medvetandet. Här råder totalt Gudsmedvetande. Detta är indisk filosofi, och den kan jag tyvärr inte tillräckligt bra. Jag har stött på många goda funderingar i den, men också direkt frånstötande tankar. Direkta tvivel har jag mot tanken på att egna behov och den egna fysiska kroppen inte skulle vara viktiga längre. Den här tanken har sprungit fram ur den indiska kulturen, och vi här i västvärlden bör nog inte ta tanken på fullt allvar. Om medvetandet stiger upp ur kroppen, som vi visade i går, så bor ju vårt högsta medvetande i kroppen. Och då är den mycket viktig. Din kropp är ditt tempel, heter det ju också. Det är via den egna kroppen som vi kan nå det högre medvetandet, inte trots den. Här är också kristendomen på villovägar. En helt annan sak är sedan altruism, osjälviskhet. Den finns, och utan den skulle vi inte ha det samhälle vi har i dag. Någon har kallat den "Guds-genen", och det kan kanske vara ett bra namn. Osjälviskheten har dock missuppfattats en aning, för forskningen har visat att det ligger i allas vårt intresse att altruism finns. Det ger en fördel i kampen för tillvaron att hjälpas åt. Den som har ger åt den som inte har, och kommer den dagen då den som har blir utan vet han att han får. Detta har man sett i krig och vid svält. I dagens överflöd har det dock glömts bort många gånger. Synd att vi behöver hårda tider innan altruismen blomstrar. Det indiska paret bifogade dock ett underbart bildspel med musik. Änglaporten hade många fler. Se, hör och njut.
Medvetandet är anpassning Djur har ett medvetande. Maskar har ett medvetande. Tom. encelliga amöbor har ett "medvetande". Det har man helt tydligt kunnat fastställa. Men hur är det med ett träd? Har växter medvetande? Om vi tittar på vad medvetande är, ser vi att det är upplevelse. Der är att veta hur. Det är att veta att vi vet, erfara skillnader. Och skillnader får vi ex. genom våra sinnesorgan. Träd har definitivt sinnesorgan. Amöbor likaså. Det enklaste psykiska sakförhållandet är förnimmelsen. Förnimmelser kan dock försvinna ur medvetandet (blir omedvetna). De förlorar energi och kan göras medvetna igen genom energitillförsel. Omedveten vilja har dock kraft att aktivera medvetandet om flera processer samverkar. Hur är det med jagets dissociation? Med bipolär störning? Ibland kan jaget inte heller förstå, eller vilja befatta sig med omedvetet innehåll. De är inkompatibla, oförenliga. I dessa fall kan omedvetna processer påverka medvetandet, men kanske på ett snedvridet sätt. Vi ser våra egna fel hos andra. Det är vår tolkning som integrerar dessa två. Det finns en väsentlig skillnad mellan medvetet och omedvetet innehåll. De omedvetna känslorna ändras inte, de kan "anrikas" med associationer och förstärkas, men korrigeras inte utan konserveras. De kan kringgå vår vilja. Vi kan bli fanatiskt hängivna,liksom i religionen. Bara i det medvetna sker en förändring. Känslor behöver alltså upplevas. Det medvetna är en anpassningsprocess. Medvetandet är relativt, för inom medvetandets gränser finns det en hel intensitetsskala med olika medvetandegrader. Mellan att göra något och att vara medveten om att man gör något är det inte bara en himmelsvid skillnad. De två är ibland varandras motsatser. Det finns ett medvetande med brist på medvetenhet, samt ett medvetande där medvetenheten överväger. Medvetna innehåll kan vara delvis omedvetna (Jung s. 333). Därav de indiska skalorna. Symboliska föreställningar och arketyper är andra typer av drömmar som C. G. Jung beskriver som instinktiva, mytologiska. Dessa drömmar kommer till oss utifrån, från det förgångna. De är också mycket intressanta, men tas inte upp här. Är själen identisk med medvetandet, eller finns det en medvetandetröskel? Hur är det med omedvetna, "glömda" förnimmelser? År psyket ett bändverk, ett fantasifoster, liksom materien kanske är en förvillelse?
Sammanträffanden och deja vú För att det skall vara fråga om sammanträffande måste det finnas en meningsfullhet i samtidigheten. Här har vi mening och tid som samverkar. Tiden kan vara antingen bakåt eller framåt. I fråga om deja vú har vi en förhandsvetskap i drömmen, men även i vaket tillstånd. Sammanträffandet är känt i förväg och därigenom är den inte av en slump. Dödsfall kan t.ex. förutsägas ibland. Psykokinesi, dvs. att genom önskningar påverka rörliga föremål hör också hit. Då finns även rummet med. Kroppens magnetfält kan manipuleras med tanken? Psyket kan eliminera rummet, platsen. Hur är det med tiden? Framtiden kan väl inte påverkas? Hur kan en framtida händelse ge upphov till en händelse i nuet? Här kanske vi kan tänka på de handikappade som med tankens kraft kan styra datorer. En sensor känner av deras elektromagnetiska fält. Biofeedback fungerar enligt samma princip. C.G. Jung har studerat dessa ting. Det är visserligen länge sedan (1952), men han var en ovanligt skarpsinning och fördomsfri herreman. Avgörande för lyckade testresultat var att en stämning av tillförsikt och optimism rådde. Därför var resultaten alltid bättre i början. Den känslomässiga biten gör resultatet möjligt (s. 284). Tiden kan dock inte förutsägas. Det vet alla sanndrömmare, och det kan därför ibland vara besvärligt att vara sanndrömmare. I modern tid finns en parallell i Benvenistes forskning och hans öde. Han dog 2004, 69 år gammal i hjärtbesvär. Benveniste studerade immunsystemet och var en mycket framgångsrik forskare. Av en händelse kom han att studera den homeopatiska principen. Han fick gång på gång positiva resultat. Medveten om det kontroversiella i homeopatin gjorde han en grundlig forskning, innan han vågade publicera resultaten. Benvenistes slutsats blev att molekylkonfigurationen i vattnet var biologiskt aktiv. Olyckligtvis valde han en av de mest framstående journalerna, Nature, vars förläggare Dr. John Maddox och en "professionell pseudo-science avslöjare" James Randi, en tidigare trollkarl, besökte Benvenistes laboratorium. Försöken kunde inte upprepas. Detta gjorde att han förlorade sitt laboratorium. Han grundade sedan DigitalBiology, och finansierade själv sin forskning. Randi är "Skeptic of the Century" . Matti Pitkänen är en finsk teoretiker som skriver: Why Benveniste's experiments could not be replicated? Consider the argument explaining the failure to replicate the experiments of Benveniste. The magnetic bodies of water molecules need metabolic energy for communications with their "biological body" using the fractally scaled analog of EEG. There is no obvious source for this energy in water. The model for protein folding and DNA as topological quantum computer assumes that magnetic flux tubes connecting subject person and target of directed attention serve as correlates for directed attention at the molecular level . This should be true also in macroscopic scales so that the experimentalist and the bottle containing the treated water should be connected by magnetic flux tubes. If experimenter has directed his attention to the bottle of water, the resulting magnetic flux tubes could allow a transfer of metabolic energy as a radiation along massless extremals parallel to the flux tubes and defining TGD counterparts of Alfwen waves. Experimenter's strong motivation to replicate experiments would help to realize the transfer of the metabolic energy. Experimenters not knowing, which bottles were treated did not have these flux tube bridges to the bottles, and were not able to provide the needed metabolic energy, and the magnetic bodies of antigenes failed to generate the cyclotron radiation making them visible to the basofil. If this interpretation is correct, then Benveniste's experiment would demonstrate besides water memory also psychokinesis and direct action of desires of experimenters on physics at microscopic level. Furthermore, the mere fact that we know something about some object or direct attention to it would mean a concrete interaction of our magnetic body with the object. (Ur hans blogg - här finns mycket ny fysik med). Också Rupert Sheldrake råkade ut för dessa herrar. Maddox skriver redan 1981 i Nature "En bok för bålet" om hans tes om morfogena fält. "Sheldrake is putting forward magic instead of science, and that can be condemned in exactly the language that the Pope used to condemn Galileo, and for the same reason. It is heresy." Sheldrake förkastar dogmatisk men välkomnar öppen skeptisism. "Jag är en biolog, ingen parapsykolog. Jag är övertygad om att det är mycket vi inte vet än om levande organismer. "Several surveys have shown that the majority of people claim to have detected when they were being stared at by unseen others. This is not an "exceptional experience", but appears to be quite common; it is not paranormal but normal, in the sense that happens quite commonly to ordinary people, and also to many species of animals (Sheldrake, 2003). I think its evolutionary basis may lie in relations between predators and prey.
Kunskap kontra medvetande Jung har en helt klarsynt åsikt. Han skriver (s. 308) "All vetenskap är en själsfunktion av psyket. All insikt har sina rötter i den. Psyket/själen är det största av de kosmiska undren och absolut nödvändig för världen som objekt. Det är i högsta grad anmärkningsvärt att den västerländska delen av mänskligheten, med få undantag, ägnar så litet uppmärksamhet åt detta faktum. Vi låter oss så till den grad översvämmas av kunskapsobjekt att subjektet i allt kunskapsinhämtande tidvis försvinner ur vår åsyn och blir skenbart icke-existerande." Vi står nu vid gränsen för vårt vetande. Det kvantfysiska problemet av hur iakttagaren påverkar det han iakttar. Det nya vetenskapliga problemet.
Litteratur: J. Benveniste et al (1988). Human basophil degranulation triggered by very dilute antiserum against IgE. Nature 333:816-818. From "Water Memory" effects¨ to "Digital Biology"...http://www.digibio.com/ C.G. Jung, 1995: Arketyper och drömmar. Natur & Kultur, Stockholm. M. Pitkänen 2006: Homeopathy in Many-Sheeted Space-time. http://www.helsinki.fi/~matpitka/pdfpool/homeoc.pdf Avancerad teoretisk fysik. Sheldrake, R. (2003) The Sense of Being Stared At, And Other Aspects of the Extended Mind. London: Hutchinson. Och övriga rapporter, se http://www.sheldrake.org/