Välkommen till Resan.

2008-08-31
Alla har vi problem som vi har känt oss insnärjda eller begränsade av. Vi hör vår egen själs röst som viskar till oss men vi får inte kontakt med denna potential. Istället känner vi oss på något sätt blockerade, begränsade av våra egna problem. Det kan vara så enkelt som känslan av att det måste finnas nånting mer i livet, eller så komplicerat som känslan av att vara totalt misslyckad. Det kan vara så försvagande som ett beroende eller så livshotande som en allvarlig sjukdom.

Vad som än är ditt problem, hur djupt det än sitter, hur mycket du än har brottats med det, så finns möjligheten för DIG är bli helt fri, hel och helad, redo att överträffa dig själv i verklig glädje och frihet.
Så rosigt låter det på Brandons hemsida, http://thejourney.com/sweden/. Men hur fungerar det i praktiken?

Försökskanin
Min väninna har just blivit färdig Resan-terapeut, en av 6 i Finland. Gratulerar!
Under hennes utbildning var jag en av hennes "försökskaniner". Jag hade läst Brandons bok, Resan, innan. Där fanns flera goda pointer. Sånt som jag visste höll streck. Men skulle det fungera också på mig? Jag som höll så hård koll på mig själv.

Efter att ha läst boken förväntade jag mig att starka känslor skulle dyka upp. Det skedde inte. Några svåra ungdomsminnen kom, men mest var det bara skuggan av känslorna, man kunde ana dem. Den största överraskningen var - "ingenting". Detta stora "ingenting" som jag försvann till så fort något svårt hotade. Det hade jag nog gjort hela livet, tänkte jag. Jag hade flytt, gömt mig, då jag borde ha tagit strid.

Till sist fanns bara detta "ingenting" kvar. Inga känslor alls, just inga tankar. Det var egentligen rätt vilsamt, men också oerhört tomt. Vad var nu detta?

Min väninna uppmanade mig, "Finns det ingenting alls? Inte något, i allt detta mörker?" Då såg jag det. Där fanns en grå, skruttig, sten-apelsin. En liten, rätt otäck tingest. "Dyk ner i den", uppmanade hon mig. Hur då? Dyka ner i den där? Det går ju inte! Men jag försökte, och tänkte nästan vända om, men jag måste ju försöka, det var ju därför jag var här. Jag vände mig på nytt mot den gråa tingesten, gick närmare, och hur det nu var så simmade jag plötsligt i vatten. Och jag steg upp till skyn, regnet tvättade mig ren, och där fanns solen. Idel solsken omfamnade mig, Jag var solen. Min "ledsagare" fanns också där. Han var kärleken. Jag var sol och kärlek, en underbar känsla. Det stämde ju. Resan fungerade!

Sedan återfick allt sina proportioner. Alla snedvridna uppfattningar jag haft. Allt korrigerades och jag såg klart och tydligt hur allt hängde ihop.

Det svåraste var "lägerelden", där mina svåra minnen skulle behandlas. Hur jag än försökte, så kunde jag inte förlåta, bara delvis. Okunskapens frukter var för svåra att smälta. Ändå upplever jag nu att minnena blivit lättare att bära. Men än är jag inte färdig att kunna tala om dem. Kanske någon gång.

Rumänska barnhemsbarn
I TV har visats bilder från barnhem i Rumänien. Övergivna barn som hade något lyte. De satt och gungade dagarna i ända. Uttryckslösa, bedövade. Speciellt en flicka fastnade på näthinnan. Hennes mamma orkade inte försörja henne, annars hade hon inga större fel. Hon försökte i det längsta hålla hoppet uppe. Hon skrev brev till sin mor, brev som aldrig blev skickade, hon "sällskapade", hon talade med sina olycksbröder och -systrar. Men de var inte kommunikativa. Hon fick inte mycket stimulans.
Innan programmet slutade satt också hon och gungade sig till någon sorts tröst.

Dessa barn fanns ju i mitt "ingenting". De varken kände, tänkte eller pratade. De var bara en existens. Nu visste jag hur de kände sig.

Nervsignalämnen
A. Damasio har beskrivit en liknande åkomma som "beror på" total dopaminbrist eller skador på framlobens främre delar (cingulum). Patienter som inte tänkte, inte reagerade överhuvudtaget. De bara satt eller låg dagarna i ända, fångade i sitt eget fängelse. De var levande döda. Viljan var borta totalt (Descartes misstag, s 97-100).

Då man talar om dopamin tänker vi ju oftast på Parkinsons, de som skakar ofrivilligt. Dopamin hänger intimt ihop med serotonin. Dopamin är "drivkraften", serotonin är "bromsen", populärt uttryckt.

Nervsignalämnena dopamin, serotonin, noradrenalin och acetylkolin frisätts från små kärnor i hjärnstammen och förs upp över hjärnan mot framloben. Just dessa fyra signalämnen kallas modulatorer, och som namnet säger omformar de nervimpulsen. Vi kan kanske säga att de ger nervimpulsen ett budskap, en information. Nervimpulsen som sådan drivs av glutamat och bromsas av GABA, smörsyra.

Nu finns det ju också en annan teori om nervsignalen, och den skall jag återkomma till längre fram. Men nu kör vi enligt den gamla modellen, HH-modellen.

Av ovan ser vi att det ingalunda är så, att det är nervsignalämnena i sig som är orsaken till våra problem. Det är snarare problemen som ger störningar i nervsignalämnena. Detta är allt skäl att hålla i minnet. Att ge antidepressiv medicin skall bara vara en akutåtgärd. I dag finns det personer som ätit antidepressiva mediciner under mycket lång tid. Speciellt då barn medicineras har man märkt att det ger hjärnskador. Man vet bara inte om de går tillbaka eller ej. Mycket tyder på att de inte gör det. Dessa barn blir livstidskonsumenter av SSRI? Damasio skriver " Jag vill erinra om att vi fortfarande inte vet speciellt mycket om de långsiktiga följderna av dessa medel. Det är inte omöjligt att de kan visa sig ha lika skadlig inverkan på hjärnan som ett begränsat kirurgiskt ingrepp." (s. 86).
Depressionen har ett budskap till dig: ändra dig!

Lobotomi, prefrontal leukotomi
Lobotomi är i dag närmast ett skällsord. Förbjudet. Trots det har metoden på senaste tid igen figurerat i forskningen. Lobotomi var ett brutalt ingrepp i hjärnans främre del som gav mycket stora skador.

Leukotomi, också förbjudet, är då ett snitt läggs in tvärs över den vita substansen djupt in i framloben, så att nervtrådarna i båda framhjärnorna skärs av. Det omöjliggör ett normalt känsloregister och ger stört socialt beteende. Minspelet blir uttryckslöst, språket och artikulationen blir torftigt, moderskänslorna förtvinar och den sexuella lusten försvinner. De lider inte, men livsglädjen är också helt borta.

I dag förekommer det en tredje variant som används ex. vid svår epilepsi. Tinningloberna behandlas och då får man inte lika svåra skador. I sällsynta fall kan hjärnhalvorna separeras.

Autism, Aspbergers och bokstavsbarn
Vad har dessa gemensamt? Ett stört beteende och en störd uppfattningsförmåga. Autism och Aspbergers kan i mycket sägas vara varandras spegelbilder. Där autisten är inåtvänd, förlorad i sin egen värld, är aspbergern nästan aggressiv, enkelspårig i någon mån, men kan vara oerhört intelligent. Aspbergern riktar sin koncentration mycket kraftigt.

Bokstavsbarnen delar många av aspbergerns symptom, men de är i allmänhet inte intelligenta. Bokstavsbarn har däremot mycket svårt att behålla sin koncentration en längre tid.
Det som alla tre delar är då uppmärksamhet, uppfattningsförmåga och koncentrationsförmåga. Koncentrationen är en typiskt riktad verksamhet, som ofta hämmar de båda första. Är man riktigt koncentrerad varken ser man eller hör. Uppmärksamhet och uppfattningsförmåga hänger samman med medvetandegraden.

Medvetandet
Vad är medvetande? Det är en fråga som sysselsätter allt fler, och där man inte har något definitivt svar. Otroligt många teorier finns det däremot.

Om vi nu spinner vidare på vårt resonemang, går vi tillbaka till Damasio och en annan av hans böcker, Känslan av att leva. Medvetandet väcks vid hjärnstammens kärnor, och slocknar alldeles speciellt från trigeminusgangliets ingång till hjärnstammen, från övre delen av pons uppåt till thalamus (s. 287). Medvetandet kräver en input till hjärnan, det kan inte uppstå av sig självt. Just detta har varit en av de stora frågorna. Varför det är så kan vi i dag bara spekulera över. Men trigeminus är en stor nerv och den sista som går in i hjärnstammen. Skador under den tillåter ändå en relativt stor input från ansiktet. Skador över den tar bort all input.

Matti Bergström är en annan av mina favoriter. Han förespråkar just vikten av kroppens input, liksom Damasio. Det är samspelet mellan kroppen och hjärnan som är viktig för medvetandet. Balansen mellan kropp och hjärna förändras under hela livet, och är ingalunda något givet. Medvetandet förändras, och det konstiga är att det är kroppen som är viktigare för denna förändring, hjärnan spelar bara andra fiolen. Om du alltför kraftigt använder hjärnan kan du däremot blockera ditt medvetande. Därför är alla intelligenta ideér alltid litet farliga. De kan betona en aspekt av verkligheten alltför kraftigt och glömma bort andra viktiga realiteter helt.
Damasio betonar att medvetandet är vår upplevelse av tanken eller kunskapen. Att vara medveten är mera än att vara vaken och uppmärksam. Upplevelsen är kopplad till kroppen. Kroppen är vår huvudsakliga scen för känslorna, och upplevelserna är bara en spegling av kroppens tillstånd. Den emotionella responsen riktas dock både mot hjärnan och mot kroppen. och vi kan dessutom ha en virtuell kropp, en "som-om-kropp" i stället för "som den är-kropp" (s 327). Denna virtuella kropp är ytterst praktisk att ha. Då behöver vi inte göra, bara tänka att vi gör, och erfara resultatet, dock ej lika kraftigt som i verkligheten. Hur många har inte varit tvungna att göra vissa rörelser, eller gå tillbaka och göra om något, bara för att komma på vad man glömt.

En logisk följd av detta är, att vid ex. ryggmärgsskador så blir upplevelsestörningen större ju högre upp skadan sitter. Men ryggmärgen har trots allt inte så stor betydelse. Bl.a. vagusnerven är viktig, samt blodet och hjärnvätskan. Kranialnerverna från ansiktet likaså, varav en del är autonoma. Alla dessa går utanför ryggmärgen. Hjärnstamskärnorna är som sagt också mycket viktiga. Härav följer att viktigast för medvetandet är det autonoma nervsystemet och blodet. Förvånad? Ryggmärgen behövs mera för att iscensätta våra upplevelser, den motoriska responsen. Känslorna uttrycks som förändring i muskulatur, i hals och ansikte, samt autonoma förändringar (s. 329).

Frågan om hur medvetenheten uppstår kan inte förklaras enbart med en mekanism i hjärnstammen som väcker och stimulerar storhjärnsbarken, inte ens då den vakna hjärnbarken uppvisar koherens i EEG, lokalt och globalt (s. 286). Dessa koherenta mönster tar bara fram objektet ur hjärnans alla kartor (perception).

Frågan om varför bara en viss del av det retikulära nätverket ger medvetandeförlust har fångat Damasios intresse. Varför påverkas inte medvetandet av övriga skador i nämnvärd grad? Och varför uppvisar vissa koma-patienter ett helt normalt EEG? Patienter vid medvetande kan också visa ett oonormalt EEG. Damasio säger att vi måste vara försiktiga med hur vi tolkar EEG-mönster i förhållandet till medvetenheten (s. 275).

Vem har sagt att mänskan är skapelsens krona? Har stenar också ett medvetande? Är intelligens en bra egenskap? Om nu medvetandet inte uppstår i hjärnan, hur kan det då uppstå i kroppen? Eller varifrån kommer medvetandet? Det skall jag fundera över i en senare skrivelse.

Hjärnan bara ett organ bland andra
Hjärnan har fått en alldeles för viktig roll i medicinen. Tittar man på den traditionella kinesiska medicinen är hjärnan bara ett organ bland alla andra, varken mera eller mindre viktig. Vilken är då hjärnans uppgift?

Den ryska forskaren A. S. Presman har utfört ett superbt arbete redan 1970 angående elektromagnetisk strålning och dess effekter på levande varelser. Han visar klart att det centrala nervsystemets roll är att bromsa och hämma informationsflödet. Det perifera nervsystemet överför, men också där har man funnit en inbyggd hämning, så att bara ung. 10 % av alla signaler överbryggar synapsen. Detta i inputen.

Tvärtemot den allmänna bilden av nervsystemet är dess funktion att bromsa och sålla informationen. Inte att överföra. I outputen byggs spänningar upp i kroppen, som kroppsminnen. Dessa spänningar (drar i nervsystemet) har till uppgift att öka vår medvetenhet om den drabbade kroppsdelen, så att den kan botas.

Vilken är då medvetandets roll?
Centra för de livsviktiga livsprocesserna (homeostasen) och med hjärnkartor (representationer i PAG) av organismen (upplevelsen av ett jag) ligger mycket nära och är delvis sammankopplade med centra för sömn och vakenhet, känslor och uppmärksamhet samt medvetandet. Den intima kopplingen rör de tillstånd som är viktiga för medvetenheten. Vissa delar av thalamus är likaså viktiga. Homeostasen behöver känslor och inbegriper perioder av vakenhet (mat och värme behövs) och perioder av sömn (fyller på lagren med nerv-kemikalier?), uppmärksamhet (för ett fungerande samspel med omgivningen) och medvetenhet (för att bibehålla en hög planeringsnivå gällande responser på miljö mm.). Medvetenheten behövs för långsiktig planering. Och planerar gör vi i framloben i en stor sensorisk-motorisk struktur (cingulum), som får input från hjärnstammen. Cingulum är kanske också viktig för upplevelsen av att veta (qualia) den speciella upplevelse som kännetecknar medvetenheten (s. 300). Cingulum är likaså viktig för sexualiteten.

Olika känslor har också olika stor inverkan på hjärnstammens aktivering. Maximal inverkan hade ilska och ledsenhet, medan glädje just inte gav någon aktivering (Känslan av att leva, s. 294). Den repertoar av kroppsliga förändringar som definierar många känslor kontrolleras av PAG (protojaget). Ett överraskande resultat från Damasios forskargrupp var att de kunde visa att Alzheimers-patienter överlag hade skador på PAG och de får också följdriktigt försämrad medvetandegrad vartefter sjukdomen fortskrider.

Introspektion a la Brandon
Detta stämmer väl med Brandons påståenden. Vi tänker alldeles för mycket, säger hon. Vi kontrollerar och håller fast vid, vi frågar oss varför? Vi tänker framåt och gör upp önskedrömmar. Vi tänker bakåt och håller fast vid vår besvikelse. Det enda som vi inte tänker på är nuet. För då behöver vi inte tänka, bara uppleva. Och att inte tänka, det kräver mod.
Som barn har vi ofta hört, "Försök ditt bästa". Vi kämpar och strävar, slåss och önskar. De flesta har betingats till att tro att det är ädelt att kämpa, att det gör oss goda, och vi känner oss skyldiga om vi kopplar av en liten stund. Ändå är det i avkopplingen som det äkta geniet och kreativiteten ligger (Freedom is, s. 13). På samma sätt har vi idealiserat lidandet.

Då vi spänner av kroppen helas den.

Det är i avkopplingen som kärleken, friden och kreativiteten finns. Där finns nåden och friheten. Och det som Resan-terapeuterna gör är att med alla knep få oss att slappna av. Att ge upp kampen - come what may.

Litteratur:
B.Bays, 2002: Resan. Richters.
B. Bays, 2006: Freedom is. Liberating your boundless potential. Hodder & Stoughton Ltd, Edinburgh.
M. Bergström: Hjärnans resurser. Seminarium förlag AB, Jönköping 1990.
A. Damasio, 2002: Känslan av att leva. Natur och kultur, Stockholm.
A. Damasio, 2003: Descartes misstag. Natur och kultur, Stockholm.
A.S. Presman 1970: Electromagnetic fields and life. Plenium Press N.Y.

Drömmar och sammanträffanden.

Skrivet 2.09.2008.

Ofta får vi bekräftelse på att vi är på rätt spår. Det gäller bara att se tecknen. Och att lita på vad vi ser, att vi skall ha tilltro till vår egen förmåga. Så droppade bekräftelserna in. Den första var en uppmaning att tro på drömmarna vi har, framtidsförväntningarna. Det här kanske låter litet avigt, då jag just har talat om vikten av att leva i nuet. Att vi inte skall ha önskedrömmar. Men önskedrömmar i form av framtidstro är något vi behöver ha litet till mans. Utan hopp för framtiden är det mycket svårt att leva. Varför är framtidsdrömmar viktiga? Dagdrömmar kanske någon kallar dem, och det är också helt rätt. Varför behöver vi dagdrömma? Vad är nyttan med något så onyttigt? Det finns en liten skillnad mellan de två, och det är tiden. Dagdrömmar är ofta kortvariga. De kan lätt bytas ut till en annan dröm. Och vad skulle nyttan av sådana tankeflykter kunna vara? Någonstans har jag läst att de talar om för dig vem du är. De berättar för dig vilka möjligheter du har. Och det är ju inte illa. Det är en kunskap som vi alla behöver ha. Framtidsdrömmar däremot är mera långvariga. De kan omspänna tom. ett helt liv. Vi har en mission att fylla, en mission som ger en mening åt vårt liv. De ger en bärande kraft, så att vi orkar tampas med vardagen, så att vi orkar vänta. Och här kommer åter ett sammanträffande med gårdagens text. Framtidsdrömmar och framloben i hjärnan hör ihop, liksom medvetandet och meningen med livet. Många kan ge rätt mycket för att få veta meningen med livet.
Meddelande 1. Omöjliga drömmar Vad skulle du säga till en 10årig pojke som är dödssjuk och har en stor dröm om att fånga den vackraste fjärilen i världen? - Dröm på - Eller det är omöjligt "Den blå fjärilen" är en stark, vacker berättelse med stort djup. Det lönar sig att ha mod och uthållighet att leva ut våra drömmar. Allt börjar med en dröm. Filmen börjar med Pete som är dödssjuk av en hjärntumör och rullstolsbunden. Pete´s far dödades i en bilolycka några år tidigare. Pete´s dröm är att fånga den vackraste fjärilen i världen, den blå Morpho. Hans mor tar honom till en föreläsning som hålls av den framstående insektforskaren Dr. Alan Osborne, som är Pete’s hjälte. Några veckor innan föreläsningen hade Pete bombarderat Osborne med sms och bönat att han skulle ta honom med på en expedition till Centralamerika innan Morpho säsongen upphörde. Pete ville väldigt gärna göra denna resa medan han ännu kunde. Osborne vägrar. Han är helt klart inte en person som finner det lätt att göra saker för andra. Men då Pete’s desperation växer ger han något surt och sturskt efter för pojken. Insektforskarens ja till att fullfölja Pete’s ovillkorliga önskan för dem båda på ett äventyr på liv och död. Detta kommer att förändra bådas liv. Osborne guidar Pete och hans mormor djupt in i regnskogen, där de slår upp ett basläger och träffar de lokala indianerna. Bribri-stammen, som enligt deras myter och legender är ättlingar till den blå fjärilen. Men den blåa Morpho gäckar dem dag efter dag. Under ett sista försök att fånga fjärilen springer Alan genom skogen med pojken på sina axlar. Denna berättelse är ur verkliga livet. Den ger oss insikt om vad vi behöver för att leva ut våra drömmar. Att sätta målet på något är en stark motivation. För Pete var målet att fånga fjärilen en symbol för det han allra mest önskade - att leva. I dag är Pete 20 år. Ett mirakel har skett.© 2008 Dream Manifesto
Meddelande 2. Drömmen om ett jordbruk -Vi har identifierat omkring 50 arter per m2 på våra bästa ängar, säger Henry stolt. Han har ett 80 ha jordbruk som han odlar ekologiskt. Han är mycket intresserad av kretslopp och energifrågor. Ibland är drömmen inte så märkvärdig. Den är mera som ett sätt att förhålla sig till saker och ting. Livsvärderingarna och idealen.
Meddelande 3. Leva i kärlek Ett indiskt par från Stockholm skickar ut sitt program. Jag läser: Under vår process mot upplysning kommer vi i kontakt med oss själva. Vi får uppleva de olika lägre plan vi suttit fast vid. När man strävar och hungrar efter ett högre medvetande och slutligen det upplysta tillståndet måste man möta sin egen sanning. Det krävs att man är sann mot sig själv och ser sina begränsningar. Nedan beskrivs de fem olika medvetandeplanen från det lägsta till det högsta. Arthi: Här är människan fast vid pengar. Ägodelarna är det viktigaste i livet. Man väljer sitt umgänge efter materiell status och rikedom. Kama: Här är det vällusten som styr. Behov av kärlek är det viktigaste i livet vilket ofta leder till elände och sorg! Här söker människan olika typer av nöjen och tillfredsställelse. Dharma: Här söker människan sin "livsväg". Här arbetar man för andra. Andra människors välbefinnande är viktigt. Människan känner starkt för djuren och planeten. Här är medkänslan stark. Mukti: Upplysning. De egna behoven finns inte längre. Den egna fysiska kroppen är inte det viktigaste längre. Här känner man för hela mänskligheten. Människan är ett med Universum. Muksha: Karmacykeln är slut! Ingen återfödelse. Här smälter människan ihop med det Kosmiska medvetandet. Här råder totalt Gudsmedvetande. Detta är indisk filosofi, och den kan jag tyvärr inte tillräckligt bra. Jag har stött på många goda funderingar i den, men också direkt frånstötande tankar. Direkta tvivel har jag mot tanken på att egna behov och den egna fysiska kroppen inte skulle vara viktiga längre. Den här tanken har sprungit fram ur den indiska kulturen, och vi här i västvärlden bör nog inte ta tanken på fullt allvar. Om medvetandet stiger upp ur kroppen, som vi visade i går, så bor ju vårt högsta medvetande i kroppen. Och då är den mycket viktig. Din kropp är ditt tempel, heter det ju också. Det är via den egna kroppen som vi kan nå det högre medvetandet, inte trots den. Här är också kristendomen på villovägar. En helt annan sak är sedan altruism, osjälviskhet. Den finns, och utan den skulle vi inte ha det samhälle vi har i dag. Någon har kallat den "Guds-genen", och det kan kanske vara ett bra namn. Osjälviskheten har dock missuppfattats en aning, för forskningen har visat att det ligger i allas vårt intresse att altruism finns. Det ger en fördel i kampen för tillvaron att hjälpas åt. Den som har ger åt den som inte har, och kommer den dagen då den som har blir utan vet han att han får. Detta har man sett i krig och vid svält. I dagens överflöd har det dock glömts bort många gånger. Synd att vi behöver hårda tider innan altruismen blomstrar. Det indiska paret bifogade dock ett underbart bildspel med musik. Änglaporten hade många fler. Se, hör och njut.
Medvetandet är anpassning Djur har ett medvetande. Maskar har ett medvetande. Tom. encelliga amöbor har ett "medvetande". Det har man helt tydligt kunnat fastställa. Men hur är det med ett träd? Har växter medvetande? Om vi tittar på vad medvetande är, ser vi att det är upplevelse. Der är att veta hur. Det är att veta att vi vet, erfara skillnader. Och skillnader får vi ex. genom våra sinnesorgan. Träd har definitivt sinnesorgan. Amöbor likaså. Det enklaste psykiska sakförhållandet är förnimmelsen. Förnimmelser kan dock försvinna ur medvetandet (blir omedvetna). De förlorar energi och kan göras medvetna igen genom energitillförsel. Omedveten vilja har dock kraft att aktivera medvetandet om flera processer samverkar. Hur är det med jagets dissociation? Med bipolär störning? Ibland kan jaget inte heller förstå, eller vilja befatta sig med omedvetet innehåll. De är inkompatibla, oförenliga. I dessa fall kan omedvetna processer påverka medvetandet, men kanske på ett snedvridet sätt. Vi ser våra egna fel hos andra. Det är vår tolkning som integrerar dessa två. Det finns en väsentlig skillnad mellan medvetet och omedvetet innehåll. De omedvetna känslorna ändras inte, de kan "anrikas" med associationer och förstärkas, men korrigeras inte utan konserveras. De kan kringgå vår vilja. Vi kan bli fanatiskt hängivna,liksom i religionen. Bara i det medvetna sker en förändring. Känslor behöver alltså upplevas. Det medvetna är en anpassningsprocess. Medvetandet är relativt, för inom medvetandets gränser finns det en hel intensitetsskala med olika medvetandegrader. Mellan att göra något och att vara medveten om att man gör något är det inte bara en himmelsvid skillnad. De två är ibland varandras motsatser. Det finns ett medvetande med brist på medvetenhet, samt ett medvetande där medvetenheten överväger. Medvetna innehåll kan vara delvis omedvetna (Jung s. 333). Därav de indiska skalorna. Symboliska föreställningar och arketyper är andra typer av drömmar som C. G. Jung beskriver som instinktiva, mytologiska. Dessa drömmar kommer till oss utifrån, från det förgångna. De är också mycket intressanta, men tas inte upp här. Är själen identisk med medvetandet, eller finns det en medvetandetröskel? Hur är det med omedvetna, "glömda" förnimmelser? År psyket ett bändverk, ett fantasifoster, liksom materien kanske är en förvillelse?
Sammanträffanden och deja vú För att det skall vara fråga om sammanträffande måste det finnas en meningsfullhet i samtidigheten. Här har vi mening och tid som samverkar. Tiden kan vara antingen bakåt eller framåt. I fråga om deja vú har vi en förhandsvetskap i drömmen, men även i vaket tillstånd. Sammanträffandet är känt i förväg och därigenom är den inte av en slump. Dödsfall kan t.ex. förutsägas ibland. Psykokinesi, dvs. att genom önskningar påverka rörliga föremål hör också hit. Då finns även rummet med. Kroppens magnetfält kan manipuleras med tanken? Psyket kan eliminera rummet, platsen. Hur är det med tiden? Framtiden kan väl inte påverkas? Hur kan en framtida händelse ge upphov till en händelse i nuet? Här kanske vi kan tänka på de handikappade som med tankens kraft kan styra datorer. En sensor känner av deras elektromagnetiska fält. Biofeedback fungerar enligt samma princip. C.G. Jung har studerat dessa ting. Det är visserligen länge sedan (1952), men han var en ovanligt skarpsinning och fördomsfri herreman. Avgörande för lyckade testresultat var att en stämning av tillförsikt och optimism rådde. Därför var resultaten alltid bättre i början. Den känslomässiga biten gör resultatet möjligt (s. 284). Tiden kan dock inte förutsägas. Det vet alla sanndrömmare, och det kan därför ibland vara besvärligt att vara sanndrömmare. I modern tid finns en parallell i Benvenistes forskning och hans öde. Han dog 2004, 69 år gammal i hjärtbesvär. Benveniste studerade immunsystemet och var en mycket framgångsrik forskare. Av en händelse kom han att studera den homeopatiska principen. Han fick gång på gång positiva resultat. Medveten om det kontroversiella i homeopatin gjorde han en grundlig forskning, innan han vågade publicera resultaten. Benvenistes slutsats blev att molekylkonfigurationen i vattnet var biologiskt aktiv. Olyckligtvis valde han en av de mest framstående journalerna, Nature, vars förläggare Dr. John Maddox och en "professionell pseudo-science avslöjare" James Randi, en tidigare trollkarl, besökte Benvenistes laboratorium. Försöken kunde inte upprepas. Detta gjorde att han förlorade sitt laboratorium. Han grundade sedan DigitalBiology, och finansierade själv sin forskning. Randi är "Skeptic of the Century" . Matti Pitkänen är en finsk teoretiker som skriver: Why Benveniste's experiments could not be replicated? Consider the argument explaining the failure to replicate the experiments of Benveniste. The magnetic bodies of water molecules need metabolic energy for communications with their "biological body" using the fractally scaled analog of EEG. There is no obvious source for this energy in water. The model for protein folding and DNA as topological quantum computer assumes that magnetic flux tubes connecting subject person and target of directed attention serve as correlates for directed attention at the molecular level . This should be true also in macroscopic scales so that the experimentalist and the bottle containing the treated water should be connected by magnetic flux tubes. If experimenter has directed his attention to the bottle of water, the resulting magnetic flux tubes could allow a transfer of metabolic energy as a radiation along massless extremals parallel to the flux tubes and defining TGD counterparts of Alfwen waves. Experimenter's strong motivation to replicate experiments would help to realize the transfer of the metabolic energy. Experimenters not knowing, which bottles were treated did not have these flux tube bridges to the bottles, and were not able to provide the needed metabolic energy, and the magnetic bodies of antigenes failed to generate the cyclotron radiation making them visible to the basofil. If this interpretation is correct, then Benveniste's experiment would demonstrate besides water memory also psychokinesis and direct action of desires of experimenters on physics at microscopic level. Furthermore, the mere fact that we know something about some object or direct attention to it would mean a concrete interaction of our magnetic body with the object. (Ur hans blogg - här finns mycket ny fysik med). Också Rupert Sheldrake råkade ut för dessa herrar. Maddox skriver redan 1981 i Nature "En bok för bålet" om hans tes om morfogena fält. "Sheldrake is putting forward magic instead of science, and that can be condemned in exactly the language that the Pope used to condemn Galileo, and for the same reason. It is heresy." Sheldrake förkastar dogmatisk men välkomnar öppen skeptisism. "Jag är en biolog, ingen parapsykolog. Jag är övertygad om att det är mycket vi inte vet än om levande organismer. "Several surveys have shown that the majority of people claim to have detected when they were being stared at by unseen others. This is not an "exceptional experience", but appears to be quite common; it is not paranormal but normal, in the sense that happens quite commonly to ordinary people, and also to many species of animals (Sheldrake, 2003). I think its evolutionary basis may lie in relations between predators and prey.
Kunskap kontra medvetande Jung har en helt klarsynt åsikt. Han skriver (s. 308) "All vetenskap är en själsfunktion av psyket. All insikt har sina rötter i den. Psyket/själen är det största av de kosmiska undren och absolut nödvändig för världen som objekt. Det är i högsta grad anmärkningsvärt att den västerländska delen av mänskligheten, med få undantag, ägnar så litet uppmärksamhet åt detta faktum. Vi låter oss så till den grad översvämmas av kunskapsobjekt att subjektet i allt kunskapsinhämtande tidvis försvinner ur vår åsyn och blir skenbart icke-existerande." Vi står nu vid gränsen för vårt vetande. Det kvantfysiska problemet av hur iakttagaren påverkar det han iakttar. Det nya vetenskapliga problemet.
Litteratur: J. Benveniste et al (1988). Human basophil degranulation triggered by very dilute antiserum against IgE. Nature 333:816-818. From "Water Memory" effects¨ to "Digital Biology"...http://www.digibio.com/ C.G. Jung, 1995: Arketyper och drömmar. Natur & Kultur, Stockholm. M. Pitkänen 2006: Homeopathy in Many-Sheeted Space-time. http://www.helsinki.fi/~matpitka/pdfpool/homeoc.pdf Avancerad teoretisk fysik. Sheldrake, R. (2003) The Sense of Being Stared At, And Other Aspects of the Extended Mind. London: Hutchinson. Och övriga rapporter, se http://www.sheldrake.org/

Hon erbjuder zonterapi för ansiktet.

Ulla Mattfolk har hämtat dansk behandlingsmetod
till Åbo.

Ulla Mattfolk har bott bara en månad i Åbo, men hon är
i full färd med att marknadsföra en ny komplementär
behandlingsmetod. Hon är nämligen först i
hela södra Finland med att erbjuda ansiktszonterapi,
som kommit hit via Sverige och Österbotten.

Vad går behandlingen ut på?
- Det är zonterapi som man gör i ansiktet. Dels
behandlar man meridianer och zoner, precis som i vanlig
zonterapi, men man behandlar också nervsystemet och
hormonerna.
- Det är en danska, Lone Sörensen Lopez, som har
utvecklat metoden. Zonterapi är den mest använda alternativa
behandlingsformen i Danmark, och har redan gått
om klassisk massage. Man kan få ansiktszonterapi på
sjukhus där från 2009.

När kan man må bra av terapin?
- Vid symptom i huvudet,nacken, axlar, stress eller
neurologiska besvär. Ansiktszonterapins grundare
har också fått goda resultat med barn med rörelsebesvär
och neurologiska besvär.

Vad lockade dig till Åbo?
- Jag har en idé om att doktorera på kroppens själv-
läkningsförmåga. Jag är filosofie magister i biologi, och
jag har själv fått hjälp av zonterapi mot dålig rygg.
Men det gäller att hitta någon handledare som vet
någonting om ämnet. Jag söker tills jag hittar en.
Mattfolk ger också vanlig helkroppszonterapi och indisk
huvudmassage - på svenska, finska och engelska. Hon tar
emot på Kuntoutustiimi på Universitetsgatan och på
Wilhelmiina på Slottsgatan.
-HH Åbo Underrättelser dec.08

Facial paralysis.

Written 20.2.2010.
c. Sörensensistem
Facial Reflexology works effectively in different pathologies, in physical, psychological and functional zones, generally combining different areas.
We will present here the case of a patient with Facial Paralysis, including the treatment and results obtained with Facial Reflexology.

The patient is 41 years old and got a chirurgical operation in the head to get out the acoustic neurinom (a benevolent tumor in the head between the cerebellum, pons and brain stem). After the operation in February 2007 she got a facial paralysis. The neurologist says that there was no damage done, but the nerve was numb and had to wake up again. She also got deaf on the right ear because of the 8th cranial nerve was totally removed.

Treatments of physiotherapy and facial muscular rehabilitation performed along eight weeks did not have any effect. The total recovery was a very slow process. In the midst of June the patient went to Hannek Van Baal's clinic in Holand, instructor of Lone Sorensen in Netherlands, for a treatment. She had at that moment four months symptoms of a facial paralysis: her right eye did not blink and could not close. Because of that, her cornea dried out, and she had to protect her eye with a plaster constantly. Her mouth pulled to one side and, especially when she was tired, she had difficulties to talk.
She had not returned to her job as a nurse yet.

Recovery within a half year
Supervised by Lone Sorensen, from Barcelona, the therapist started treating the patient with a treatment based in Facial Reflexology. All the zones in her face were deeply analyzed in order to diagnose the biggest deposits. The biggest deposit is the eldest blockade and thus the cause. When treating the deposit it has an effect on all the problems. The patient's biggest deposit was in the hormonal system; the balance between the glands, the tissue, the muscles and emotions was disturbed. The therapist gave special attention to this zone so as to balance it with the other areas, and to the acupoints that regulate and stimulate the energy flow to the face and body. She also treated the zone of all cranial nerves.

Furthermore, she treated specific nerve points for the mouth and the eye, according to the method of Dr. Quoc Chau, a methodology studied in Vietnam for treating nerve points in the face.
Aside from this, the massage of all the facial muscles is very important. Here she used a map of Dr. Castillo Morales, an Argentinean doctor who did a tremendous job working with the connection of the tension in the face muscles and the brain function. Using this map helps to relax the muscles. All these influences converted Lone Sorensen's model of Facial Reflexology into a holistic treatment.

Lone Sorensen's methodology combines up to fourteen different methodologies in Facial Reflexology, used depending on the pathology. In this case, a combination of acupoints was included to specifically treat the paralysis.

The treatment gives a relaxing effect to the patient and simultaneously the hope that a progress is possible. This has a great influence on her/his well being.

Already during the first treatment she had the feeling that there was a change in her face. And indeed there was a movement in the muscle on the nose bridge. She was very tired after the treatment, but very enthusiastic.
After the two next treatments she was able to move an eyebrow muscle and she could lift her nose a little bit.
After the fourth treatment, she could see more clearly and she felt more energetic. A deeper muscle was working again.
After the fifth meeting, she got more energy and a muscle just beneath the eye was working. She tried to work a few hours per day, experiencing her limits. She visited her therapist of facial muscular rehabilitation, who saw a big difference both physically and mentally.
After the sixth treatment she was able to divide her energy better. And again after the seventh treatment she felt very relaxed, and she could almost close her eye. She looked more relaxed and was able to move her face muscles all the time.

The following weeks she began to work more and she felt more energy. After every treatment she could feel the effects; pricks and butterfly feelings in the right side of her face in the area around her eye and ear. She could produce tears again.

Until December 2007 she came every week for a treatment and there were changes every time: she was able to frown and her cheek and under part of her face were more solid. She could also feel some muscles on her forehead; an area that was not moving at all before.
She got better dividing her energy and got a normal life again. It was December, after nineteen treatments.
In 2008 she worked more and more, just like her colleagues. Her treatments went on but just once every two weeks. Changes were still taking place, but not so quickly.

In March she visited her neurologist and he is very surprised to see her progress almost a year after the operation.

Literature:
11th. Newsletter of GLOBAL FACIAL NETWORK
Sep 2008
How to treat Facial Paralyse
Case of Facial Paralyse

Ansiktsförlamning

Skrivet 20.2.2009.
Ansiktszonterapi fungerar effektivt vid olika patologier, i fysiska, psykiska och funktionella zoner, som generellt kombinerar olika områden i kroppen.
Här presenterar vi en fallstudie av en patient med ansiktsförlamning, med behandlingar och resultat som uppnåtts med ansiktszonterapi. c. sörensensistem.

Patienten är en 41 årig kvinna som opererades i huvudet för att få bort ett neurinom på hörselnerven (acoustic neurinom är en tumör mellan cerebellum, pons och hjärnstammen). Efter operationen i februari 2007 fick hon ansiktsförlamning. Neurologen sade att det inte skett någon skada, men att nerven var domnad och måste vakna upp igen. Dessutom blev hon döv på högra örat eftersom den 8de kranial nerven helt hade tagits bort.
Fysioterapi och rehabilitering av ansiktsmuskulaturen gjord under åtta veckor hade ingen effekt. Återhämtningen gick mycket sakta. I mitten av juni for patienten till Hannek Van Baal's klinik i Holland, instruktör för Lone Sorensen, för en behandling. Hon hade vid den tiden i fyra månader haft symptom på ansiktsförlamning; högra ögat blinkade ejoch gick inte att slutas. Därför torkade hennes hornhinna ut och hon var tvungen att skydda sitt öga med plast konstant. Hennes mun hängde sned och speciellt då hon var trött hade hon svårt att tala.
Hon hade ännu inte återgått till sitt arbete som sjuksköterska.

Metoden
Under ledning av Lone Sörensen började terapeuten arbeta med patienten med en behandling baserad på ansiktszonterapi. Alla zoner i hennes ansikte djupanalyserades för att diagnosticera den största deponeringen/hårdheten, vilken är den äldsta blockaden och därför orsaken till besvären. Då deponeringen behandlas har det effekt på alla problem, eftersom de alla är beroende av den äldsta blockeringen. Patientens största deponering låg i hormonsystemet; balansen mellan körtlarna, vävnaderna, musklerna och känslorna var störd. Terapeuten gav denna zon extra uppmärksamhet för att få den i balans med de andra områdena, samt till akupunkterna som reglerar och stimulerar energiflödet till ansiktet och till kroppen. Också zonerna till alla kranialnerver behandlades.
Vidare stimulerade hon specifika nervpunkter för munnen och ögonen, enligt en metod av dr. Quoc Chau, Vietnam.
Också massage av alla ansiktsmuskler är mycket viktig. Här användes en karta av dr. Castillo Morales, Argentina, som gjorde ett monumentalt arbete med länka ihop spänningar i ansiktsmuskulaturen med hjärnfunktion. Att använda denna karta hjälper till att avspänna musklerna. Alla dessa influenser har Lone Sörensen omvandlat till ansiktszonterapi, som är en holistisk behandling. Hennes metod kombinerar upp till fjorton olika metoder i ansiktszonterapi, och de används olika beroende på patologi. I detta fall inkluderades en kombination av akupunkter för att specifikt behandla förlamningen.
Behandlingen ger en avslappning till patienten och samtidigt hopp om att det är möjligt att få en ändring. Detta har en stor betydelse för hennes/hans välbefinnande.

Återställd inom ett halvt år
Redan under första behandlingen hade hon en känsla av förändring i ansiktet. Och faktiskt rörde sig en muskel vid näsan. Hon var mycket trött efter behandlingen, men också mycket entusiastisk.
Efter följande två behandlingar kunde hon röra en muskel till ögonbrynet och hon kunde rynka på näsan en aning.
Efter fjärde behandlingen kunde hon se klarare och hon kände sig mera fylld av energi. En djupare belägen muskel arbetade igen.
Efter femte behandlingen fick hon mera energi och en muskel strax under ögat började arbeta. Hon prövade på att arbeta några timmar per dag, för att se hur mycket hon orkade. Hon besökte också sin terapeut för rehablitering av ansiktsmuskulaturen, och hon såg en stor skillnad både fysiskt och mentalt.
Efter sjätte behandlingen kunde hon bättre fördela sin energi, och igen efter sjunde behandlingen kände hon sig mycket avslappnad och hon kunde nästan sluta sitt öga. Hon såg mera avspänd ut och kunde röra sina ansiktsmuskler hela tiden.
Under de följande veckorna fick hon allt mera kraft. Hon kunde känna effekterna efter varje behandling; pickningar och "fjärilskänsla" i hennes högra ansiktshalva runt ögon och öron. Och hon kunde bilda tårar igen.
Fram till december 2007 kom hon varje vecka och alla gånger skedde förändringar. Hon blev fastare i ansiktsmusklerna och tom. några muskler i pannan rörde sig. De hade inte alls gått att röra innan behandlingarna. Hon fick ett normalt liv igen.

Efter nitton behandlingar.
2008 arbetade hon allt mera, precis som sina kolleger. Hon fortsatte sina behandlingar, men nu varannan vecka. Ännu skedde förändringar, men inte så snabbt. I mars besökte hon sin neurolog, som blev mycket förvånad över hennes framsteg ännu ett år efter operationen.

Litteratur:
11th. Newsletter of GLOBAL FACIAL NETWORK
Sep 2008
How to treat Facial Paralyse
Case of Facial Paralyse

Hänvisning till länkar och bilder fån den engelska versionen nedan.

Kasvohalvaus

Kirjoitettu 22.2.2009.

c.Sörensensistem
Kasvovyöhyketerapia auttaa tehokkaasti kun on kyse erilaisista sairauksista, fysiologisista, psyykkisistä sekä funktionaalisista vyöhykkeistä. Tavallisesti kehon eri alueet liitetään yhteen vyöhykkeiden avulla.
Esittelemme täällä kasvohalvauksen saaneen naisen, millaista terapia on sekä tulokset jotka on saavutettu kasvovyöhyke menetelmällä

Potilas, 41 v nainen, leikattiin päästä jotta saataisiin kasvain kuulohermosta (acoustic neurinom, hyvänlaatuinen kasvain pikkuaivon, pons ja aivorungon välissä) poistettua. Leikkaus tapahtui helmikuussa 2007, joka johti kasvohalvaukseen. Lääkäri sanoi ettei hermo vahingoittunut leikkauksessa, mutta hermo oli puudutettu ja sen pitäisi herätä uudelleen. Hänen oikeanpuolinen korvansa kuuroutui myös, koska kuulohermo, 8. kraniaalihermo, oli poistettu kokonaan.

Fysioterapia sekä kasvojen lihaksien kuntoutus aloitettiin heti kahdeksan viikon ajaksi, mutta tuloksetta. Parannus tapahtui hyvin hitaasti. Kesäkuun puolivaiheessa potilas lähti Hannek Van Baal's klinikalle Hollantiin, joka suorittaa Lone Sorensenin terapiaa. Silloin hänellä oli ollut oireita kasvohalvauksesta jo neljän kuukauden ajan. Hän ei pystynyt sulkemaan tai liikuttamaan silmäluomeansa, joten hänen corneansa kuivui ja hänen oli pakko suojella silmäänsä koko ajan muovilla. Hänen suupieli oli laskenut ja suu työntyi sivulle. Erityisesti hänen ollessa väsynyt teetti hänellä vaikeuksia puhua.
Hän ei ollut vielä silloin palannut takaisin työhönsä sairaanhoitajana.

Parannus puolen vuoden sisällä.
Terapeutti aloitti potilaan hoidon Lone Sorensen ohjauksien mukaisesti kasvovyöhyketerapiaa käyttäen. Jokainen vyöhyke kasvoissa analysoitiin perusteellisesti, jotta isoin häiriö eli deposiitti löydettäisiin. Se on myös vanhin toiminnallinen este ja siten ongelman syy. Sitä hoidettaessa vaikutus heijastuu myös kaikkiin muihin ongelmiin. Tällä kerta syy löydettiin hormonisysteemistä; tasapaino rauhasten, kudoksien, lihaksien ja tunteiden kesken oli häiriintynyt. Terapeutti antoi erikoishoidon tälle alueelle jotta tasapaino saataisiin palautettua, sekä akupisteille jotka säätävät ja stimuloivat energiavirran kasvoille ja keholle. Myös kaikki aivohermojen vyöhykkeet saivat erikoishoitoa. Lisäksi hän käytti tiettyjä hermopisteitä suulle ja silmille, seuraten menetelmää jonka Toht. Quoc Chau otti esille Vietnamissa juuri kasvojen hermopisteiden hoitoa varten.

Erittäin tärkeää on myös kasvojen lihaksien hieronta. Nyt käytettiin karttaa jonka Toht. Castillo Morales, Argentiina, on ottanut esille. Hän on tehnyt erittäin tärkeän työn, jossa hän on liittänyt aivojen toiminnat ja kasvojen lihaksien jännitystilat yhteen. Kartan avulla hän pystyy laukaisemaan lihaksien jännitystilan. Kaikki nämä ideat Lone Sorensen käytti kasvovyöhyketerapiassa josta syntyi siten kokonaisvaltainen terapiamuoto. Hän voi tarpeen mukaan käyttää jopa neljäätoista eri terapiamuotoa. Tässäkin tapauksessa käytettiin sarja akupisteitä erityisesti halvauksen hoitoa varten.

Hoito purkaa ylimääräisen jännitystilan samalla kun se antaa uskoa ja toivoa että edistystä on mahdollista saada aikaan, kun potilaat huomaavat eron. Tämäkin seikka on erittäin tärkeää hyvinvoinnin kannalta.

Hoito.
Jo ensimmäisen hoidon aikana hän tunsi eron kasvoissaan. Myös pieni lihas nenän alla liikkui. Hän oli hyvin väsynyt hoidon jälkeen, mutta samalla myös hyvin innoissaan.
Kahden seuraavan hoitokerran jälkeen hän kykeni liikuttamaan silmäkaareansa ja nostamaan nenänsä hiukan.
Neljännen hoidon jälkeen hän näki selkeämmin ja tunsi itsensä vahvemmaksi. Yksi syvällisempi lihas alkoi toimia jälleen.
Viidennen hoidon jälkeen hän sai enemmän energiaa, ja lihas silmän alla alkoi toimia. Nyt hän yritti tehdä työtä muutamia tuntia päivässä, jotta hän tuntisi rajansa. Hän kävi terapeuttinsa luona jonka piti purkaa kasvojen lihaksien jännitystila leikkauksen jälkeen, mutta tämä ei silloin voinut auttaa. Hän näki suuren eron sekä fyysisesti että mentaalisesti.
Kuudennen hoidon jälkeen hän osasi jakaa energiansa paremmin ja jo seitsemännen hoidon jälkeen hän tunsi itsensä hyvin rennoksi, ja hän kykeni melkein pistämään silmänsä kiinni. Hän näytti myös hyvin rennolta ja hän pystyi liikuttamaan kasvolihaksiaan koko ajan.

Seuraavien viikkojen aikana hän kävi työssään useammin ja tunsi itsensä vahvemmaksi. Jokaisen hoidon jälkeen hän tunsi eron: pistely ja "perhos-tuntuma" oikealla puolella kasvoissa silmän ja korvan ympäri. Hän pystyi myös kyynelehtimään jälleen.

Joulukuuhun 2007 saakka hän kävi joka viikko terapeutin luona, ja jokaisella kerralla hän toipui vähän. Hän pystyi saamaan kehon ilmeitä aikaan, jonka lisäksi leuka-alue sekä kasvojen alaosa oli kiinteämpi. Otsan alue oli kokonaan liikkumaton ennen tätä, mutta nyt hän pystyi tuntemaan lihasliikkeitä myös otsassaan.

Hän sai jälleen normaalin elämän. Tämä oli joulukuussa, yhdeksännentoista hoitokerran jälkeen.

2008 aikana hän työskenteli yhä enemmän, yhtä lailla kuin hänen työtoverinsakin. Hän jatkoi hoitoaan, mutta nyt joka toinen viikko. Parannusta jatkui edelleen, mutta hitaammin.

Maaliskuussa hän kävi neurologinsa luona joka oli erittäin yllättynyt kun näki potilaansa edistykset, vielä melkein vuoden kuluttua leikkauksesta.

Lähteet:
http://www.castillomoralesvereinigung.de/Castillodata/English/Konzept.html
11th. Newsletter of GLOBAL FACIAL NETWORK
Sep 2008
How to treat Facial Paralyse
Case of Facial Paralyse

Vyöhyketerapiaa saatavilla Kauhajoella

Kirjoitettu 27.8.2009.
Vyöhyketerapian avulla voidaan hoitaa monia erilaisia vaivoja sekä myös lievittää sairauksien aiheuttamia ongelmia. Ulla Mattfolkin kädet ovat oppineet lukemaan ihmisen kehon heijastuspisteitä, jotka ovat usein samalla myös akupisteitä. Kesäkuun puolivälin jälkeen Ulla on työskennellyt pääsääntöisesti Kauhajoella Topeekalla sijaitsevassa hoitotilassaan.

Hän on toiminut vuodesta 2002 lähtien dipl. vyöhyketerapeuttina. Aiemmin hän on myös työskennellyt mm. biologian opettajana.
– Minulla oli jo nuorena selkäongelmia, joiden vuoksi kävelykykyni heikentyi, ja myös halvaannuin pahimmassa vaiheessa. Toisen selkäleikkauksen jälkeen löysin asuinkunnastani Närpiöstä vyöhyketerapeutin. Hoito sattui aluksi, mutta sain avun ja tulos oli kuin ihme. Sitä kautta innostuin itse vyöhyketerapiasta, selventää Ulla Mattfolk.


Närpiöläinen Ulla Mattfolk avasi Kauhajoelle hoitopisteen. Vyöhyketerapian avulla hän kuvassa käsittelee asiakkaan jalkaleikkauksen jälkeisiä vaivoja.

Närpiön ohella nainen on työskennellyt myös Turussa, jossa hän aloitti tohtorin väitöskirjan teon kehon itseparannussysteemistä.
Kauhajoella hän tekee sekä koko kehon vyöhyketerapiaa että kasvovyöhyketerapiaa.
– Ihmiskehon hermosto on rakennettu niin, että syntyy koko kehon karttoja/ vyöhykkeiden muodostamia ”peilikuvia” vartalosta. Asia perustuu juuri hermostoissa oleviin reflekseihin.
– On olemassa sekä takaisin- että eteenpäin syötetyt refleksit, kuten vaikka kävellessä tietää käyttävänsä koko kehoa. Silloin aivon sensoriseen keskukseen tulee sisään ärsyke, joka käsitellään aivoissa, sitten se kiertää etulohkoon, ja sieltä motorisen keskuksen kautta ulos, Ulla selittää.

Näin ollen syntyy hermoärsykekiertoja kehossa, ja hoidossa juuri kyseiset kierrot voidaan käyttää tasapainon aikaansaamiseksi kehossa.

Apua monenlaisiin vaivoihin
Vyöhyketerapian avulla saadaan apua muun muassa fibromyalgiaan, verenkiertohäiriöihin, useisiin naisten ja miesten hormonaalisiin vaivoihin, mahavaivoihin, niska- ja hartiaongelmiin, migreeniin sekä astmaan. Ehdottomasti yleisin syy tulla hoitoon on kipu sen erilaisissa muodoissa.
– Astma on tauti, jota ei voi parantaa, mutta sen oireita voidaan vyöhyketerapialla tehokkaasti lievittää. Silloin hoidetaan polvesta alaspäin olevia sekä käsissä olevia heijastuspisteitä.
Diabeetikoiden kohdalla tärkeä painopistealue on jalkojen huonon verenkierron lievittäminen.

Kasvovyöhyketerapia
Ennen hoidon aloittamista Ulla menee potilaan henkilökohtaiset tausta-asiat lävitse. Hoidon kannalta on tärkeää tietää mahdollisista lääkityksistä. Kortisonin tai muun immuunijärjestelmään vaikuttavan lääkityksen aikana ei voi hoitaa, eikä kuumeisena.
– Jos on sydämentahdistin, keinonivel tms., ei niihin liittyviä heijastuspisteitä saa hoitaa. Koko kehon vyöhyketerapiaa ei saa myöskään tehdä epilepsiaa sairastaville ihmisille, koska hoito voi vaikuttaa niihin kohteisiin, jotka ovat vaurioituneita aivoissa.

Ulla Mattfolk lisää, että kasvovyöhyketerapia soveltuu epileptikoillekin. Siinä hoidetaan hellävaraisesti vain kasvohermoja, vaikka vaikutus ulottuu koko kehoon. Kasvovyöhyketerapia on lähes 30 vuoden kehitys- ja tutkimustyön tulos.
– Sitä on tehty Suomessa 2005 lähtien, jolloin minä olin täällä ensimmäisten joukossa saamassa siihen koulutuksen.

Kasvovyöhyketerapia on hyväksytty käytettäväksi koko Tanskan sairaaloissa.
Ulla kertoo keskimääräisen hoitokerran kestävän aikuisilla noin tunnin ajan ja lapsilla puolisen tuntia. Ulla Mattfolk (050–435 2723) työskentelee tällä hetkellä Hoitola Terveyttä Käsillä Sirpa Jaakkolan vieressä olevissa omissa tiloissa. Ulla mainitsee aikanaan siirtyvänsä Sirpa Jaakkolan idean pohjalta Kauhajoelle toteutettavan hoitokeskuksen tiloihin. –j-pl-r-

Reflexologer fick examen i Korsnäs.

Skrivet 14.11.2009.
I går tog zonterapin ett steg framåt i Svenskösterbotten. Då utexaminerades sju reflexologer från Yrkesakademin i Österbottens Korsnäsenhet.
- Detta är bara andra gången som en helsvensk utbildning genomförts här i landet, säger reflexolog Viveca Nylund som fungerat som lärare. Första gången var 2002 i Ekenäs. Utbildningarna genomförs i samarbete med Medika Nova.

Ann-Katrine Backman började studera reflexologi för att hitta svar som hon tyckte att den traditionella medicinen inte kunde ge när hon drabbades av trigeminusneuralgi efter en ansiktsförlamning. Skadan botades genom homeopati.

- Jag ville inte tro på påståendet att det här måste du lära dig att leva med, lag ville pröva annat för att se om det hjälpte.

Och hjälpt blev hon. Därför ville hon lära sig mer för att kunna hjälpa andra. Nu siktar hon på att så småningom kunna arbeta med reflexologi, homeopati och näringsterapi i Närpes.

De nya reflexologerna är Ann-Katrine Backman Närpes, Ulla Mattfolk Närpes, Lilian Särs Terjärv, Helena Berger Lillby, Natalia Komarova Nykarleby, Marita Nyvall Munsala samt Birgitta Ahlskog Korsholm.

Reflexologi är zonterapi för hela kroppen, och den bygger på ett samspel i kommunikationen i nervsystemet, samt mellan hormoner, nerver och kroppsceller. Zonterapi är en enklare variant av samma sak. Zonterapi uppfattas ofta som enbart fotbehandling, vilket är den äldre varianten. (Sydösterbotten 14.11.09)

Refleksologisk zonterapi

Zonterapi är en gammal, väl utprovad vårdform med vars hjälp man kan upprätthålla hälsan, och ta reda på samt sköta kroppens olika störningar och sjukdomstillstånd. Med terapin kan man ta bort spänningar, samt blockeringar som fått till stånd dessa spänningar.

Refleksologisk zonterapi behandlar hela kroppen och inte bara fotens reflexer; på detta sätt får terapin en större effekt på ifrågavarande störning. Terapin sker på olika reflexpunkter i hela kroppen, olika zoner samt banor och muskelgrupper behandlas med massage och tryckningar. Terapin inriktar sig på speciellt känsliga punkter, men upplevs som avslappnande och behaglig, fastän något smärtande (zonsmärta).

Man kan behandla för att få avslappning, en bättre blodcirkulation eller ämnesomsättning, ett bättre immunförsvar, för att få bort smärta och värk, samt för att få bättre sömn. Refleksologi ger också goda resultat angående hormonala störningar som barnlöshet och övergångsålderns besvär.

Reflexology in Europe Network är huvudorganisation för reflexologerna. Förbundet kräver årlig vidareutbildning.

I Finland finns Suomen Reflexologit ry. Där kan du mera utförligt läsa om reflexologin.

Hyvä olo, parempi mieli

Siirretty tänne blogista zone-reflex.blogspot.fi kirj 28.2.2010.
Perjantaina 12.3.2010 vietettiin uuden Kauhajoen Kauneus- ja Terveystalon avajaisia, jossa esiteltiin talon yhdeksän eri yrityksen toimintaa. Hoitokeskus on paikka, jossa on monipuolisia palveluja saman katon alla.

Kauhajoen Kauneus- ja Terveystalon yrittäjät ovat hyvin innoissaan uuden hoitokeskuksen avaamisesta.

Hoitokeskuksen ideana on, että asiakas voi yhdellä käynnillä käydä monissa erilaisissa palveluissa. Esimerkiksi parturissa, lääkärissä ja nikamakäsittelyssä.

Sirpa Jaakkola on toiminut yrittäjänä Kauhajoella jo 28 vuoden ajan. Hänelle on myönnetty Suomen Yrittäjien hopeinen ja kultainen ansiomerkki. Hänellä on paljon kokemusta ja lukuisia erilaisia koulutuksia sekä kursseja takanaan. Hän on toiminut ICS-hoitokoulutusten vetäjänä. Hänellä on pätevyys muun muassa intialaiseen päähierontaan, aromaterapiaan ja vauvahierontaan sekä koko-, puoli- ja osahierontoihin. Hän on saanut myös virallisen hierojakoulutuksen. Häneltä saa siis melkeinpä minkälaista nikamiin ja hierontaan liittyvää palvelua.
Tällä hetkellä Jaakkola opiskelee oululaisessa Water Koulutuskeskuksessa luontaislääketieteen opettajaksi. Silti lukuisista koulutuksista huolimatta Jaakkola on sitä mieltä, että hierojan ja nikamakäsittelijän taidot ovat peritty lahja, ei opittu taito. Hän toimii myös Keliakialiiton vertaistukihenkilönä.


Hoitokeskuksen tilat sijaitsevat Sirkka-Liisa ja Tuomo Havusen omistamassa kiinteistössä. Keskuksen kokonaispinta-ala on noin 270 neliömetriä ja siinä on yhteensä seitsemän palvelutilaa.
– Tila on todella monipuolinen, ja samoja tiloja pystyy käyttämään moniin eri tarkoituksiin. Tilat ovat tehokkaassa käytössä, koska niissä on toimintaa myös iltaisin, kertoo Sirkka-Liisa Havunen.

Havunen opiskelee parhaillaan palveluliiketoimintaa Turun ylemmässä ammattikorkeakoulussa. Hänen mukaansa verkostoituminen on nykyään todella tärkeää, se on myös tulevaisuutta. Siitä saa hyötyjä niin asiakas kuin toimijakin.
– Tämä hoitokeskus on malliesimerkki siitä, miten verkostoituminen hyödyttää yrittäjiä. Tässäkin keskuksessa yrittäjät tekevät todella hyvää yhteistyötä keskenään, Sirkka-Liisa ihailee.

Yhdeksän yritystä
Jaakkolan lisäksi hoitokeskuksessa palveluntarjoajina ovat lääkäri Erkki Mäki, kiinalainen lääkäri Fan Lang, kiinalainen erikoissairaanhoitaja Hua Tian (akupunktio), sairaanhoitaja Irene Lehtinen (AMK, psykoterapia), Homeopatiokeskus Arnican homeopaatit Tuija, Oiva ja Ron Kiviharju, vyöhyketerapeutti Ulla Mattfolk, Jalkahoitola Terttu Tusa (perushoitaja, jalkahoidon AT) sekä Hyvän Ilman Kampaamo-Hiussalonki Melody Eija Nevanen (parturi-kampaaja). Lisäksi roosenterapeutti ja kraniosakraaliterapeutti Kirsti Frusti Tervajoelta löytyy täältä muutamana päivänä kuukaudessa. Kaikki toimivat omina yrityksinä.

Jalkahoitola Terttu Tusa tarjoaa jalkahoitoja joka lähtöön. On perusjalkahoitoja, diabeetikon ja reumaatikon hoitoja, sienien käsittelyä, jalkanaamioita ja rentoutushoitoja. Tusa tarjoaa rentouttavat hoidot yleishieronnallisella tasolla myös vyöhyketerapiana rentouttavan musiikin soidessa. Hän antaa myös ohjeita kotiin jalkojen hoitoon ja terveellisten kenkien ostoon. Hoitokeskukseen hän päätyi Jaakkolan puhelinsoiton kautta.
Tusa on ollut perushoitajana Seinäjoen keskussairaalassa. Kolmivuorotyö kävi kuitenkin pidemmän päälle raskaaksi, joten hän opiskeli sittemmin jalkojenhoidon ammattitutkintoa Oulaisissa puolitoista vuotta.

Hänellä on ollut jalkahoitola myös kotona jo neljä vuotta, ja hän on toiminut Ähtärin sairaalassa sairaanhoitajana 11 vuotta.

Hyvän Ilman Kampaamo-Hiussalonki Melodyn Parturi-kampaaja Eija Nevanen tarjoaa täyden kampaamopalvelun. Hän käyttää tuotteita, joiden raaka-aineet on testattu dermatologisesti, ja ovat hajusteettomia, väriaineettomia sekä säilöntäaineettomia. Tällaiset tuotteet mahdollistavat parturi-kampaamopalvelut herkistyneille, allergikoille ja astmaatikoille.
– Olen itsekin herkistynyt kampaamotuotteille, joten uudet tuotteet mahdollistivat minun urani jatkamisen, kertoo Nevanen.
Omien palveluidensa lisäksi paikalla käy sopimuksen mukaan hänen tyttärensä Jessica Rosenberg, joka hoitaa vähän erikoisemmat palvelut, kuten rastojen ja pidennysten laiton, meikkaukset, kampaukset ja maskeeraukset.
Nevasen tiloissa on myös muita partureita vuokratuoleilla.
Parturi-kampaaja Eija Nevanen on toiminut parturialalla jo 25 vuotta. Kauhajoelle hän muutti Isojoelta.

Irene Lehtisen vastaanotolle voi mennä puhumaan kaikista asioista, esimerkiksi avioero- ja kuolemantapauksessa. Hän tarjoaa myös sairaanhoitajapalveluja, kuten verenpaineen ja sokerin mittausta. Lisäksi hän tekee yhteistyötä lääkäri Erkki Mäen kanssa.
Lehtinen pitää vastaanottoa iltaisin ja viikonloppuisin. Hän alkaa pitää myös erilaisia ryhmiä, kuten musiikkiterapiaa ja painonhallintaa.
Lehtinen on ammatiltaan sairaanhoitaja, josta hän erikoistui mielenterveystyöhön vuonna 2004. Tällä hetkellä hän opiskelee Vaasan ylemmässä ammattikorkeakoulussa johtamisen ja yrittämisen linjaa oman yrityksen perustamista ajatellen.
– Näin netissä ilmoituksen tällaisen toiminnan perustamisesta ja otin yhteyttä Jaakkolaan. Se kannatti, ja työtoveritkin ovat todella mukavia, Lehtinen kuvailee.

Talosta löytyy myös vyöhyketerapeutti Ulla Mattfolk. Hän kiinnostui vyöhyketerapiasta noin 10 vuotta sitten, kun hän sai itse siitä avun selkänsä ollessa kroonisesti huonossa kunnossa teini-iästä asti. Hän on opiskellut biologiaa Turun Akatemiassa ja on filosofian maisteri. Hänellä on meneillään väitöskirjan teko hoitoalastaan.
Vyöhyketerapia on kokonaisvaltainen hoitomenetelmä, joka korostaa heijasteiden merkitystä. Kehon elinten, hermoston ja jokaisen elävän solun ja kudoksen välillä on kommunikaatio. Jos se häiriintyy tai tukkeutuu, tukkeuman taakse jäävä ruumiinosa kärsii. Hermot ja sidekudos ovat näin ollen ensisijaisen tärkeitä. Terapia auttaa särkyihin ja jännitystiloihin, vatsahäiriöihin, hermostollisiin häiriöihin sekä moniin muihin vaivoihin. Vyöhyketerapia auttaa myös psyykkisesti, koska keho ja psyyke ovat yhtä.
Uusi suunta on kasvovyöhyketerapia, joka toimii vielä enemmän hermoston kautta kuin muu vyöhyketerapia. Siinä käydään läpi kasvohermojen pisteet ja meridiaanien päätepisteet. Kasvovyöhyketerapia on tehokasta, koska päätepisteet sijaitsevat niin lähellä aivoja. Aivot ovat tärkeä kommunikointikeskus.-ls- Kauhajoen kunnallislehti.

Hej.

Jag beslöt göra en egen blogg för mitt arbete, zonterapin. Det blev litet svårt att hitta texterna bland alla artiklar om forskning. Jag har därför flyttat över också tidigare artiklar hit.

Den här bloggen skall bli mera jordnära, och behandla alla frågor som kan vara aktuella ifråga om zonterapi speciellt, men också om all annan alternativ behandling etc.

Hoppas det blir lättare åtkomligt så här.
Ulla.